29 september, 2015 | Föreningen, Herrar
När vi sammanfattar B-lagets säsong i klass 1 så gör vi det med lättnadens suck. Vi klarade oss kvar med en poäng ner till nedflyttning, ovanför IFK Fjärås som vi mötte i sista omgången. Där en rensande nick på mållinjen i sista minuten räddade oss, av Jakob Nilsson som fick strecka ut varenda liten centimeter i hans spänstiga kropp.
När vi i början av april satt och skrev ned hela seniortruppen så var det en väldigt spännande och nästan lite kittlande känsla, vi hade nästan en helt intakt trupp från året innan, (förutom den gamla luven Gabriel Nilsson som på ålderns höst valde att trappa ner i Långås/Morup). Att vi dessutom fick in 10 st nya spelare, (9 helt nya spelare och en nyfriserad Jesper ´Bubba´ Nilsson) gjorde att konkurrensen var stentuff, så en plats i B-laget var något man minst sagt behövde kriga för. Den situationen hade vi inte haft på många år i UIK.
Tyvärr blev det inte riktigt vad vi hade hoppats på. Många skador gjorde att konkurrensen inte blev så tuff som vi hade hoppats, utan den stora utmaningen vissa matcher var att få ihop tillräckligt många spelare. Vi har vägrat att använda spelare som spelat i A-laget samma omgång, just för att inte slita på dem och det kan vara en av anledningar till vi har ett så starkt A-lag, så cred till tränare Lillis som har varit tydlig med detta genom åren.
Vi inledde tungt de första sex matcherna med tre oavgjorda och tre förluster, vilket tidigt placerade oss i botten av tabellen. Så då var den där kittlande känslan som vi hade innan säsongen nästan som bortblåst, men en viktig sak stod vi fast vid oavsett resultaten och det var sättet vi vill spela fotboll på. Att rulla bollen på marken! Och det belönades till slut med tre riktigt fina poäng hemma mot Stafsinge och efter det hade vi en förlustfri svit på sju raka matcher. Så efter 14 omgångar var vi uppe på hyfsad säker mark. Tyvärr så följer vi upp den fina sviten med en nattsvart historia rent resultatmässigt, sju raka förluster. Som tur är så speglar inte alltid resultatet spelet, vi har spelat riktigt bra fotboll stundtals men tyvärr varvat det med allt för bleka insatser. Så att vi i en sista och fullt avgörande match hemma mot Fjärås säkrar kontraktet blev en stor lättnad.
Om vi ska utse årets prestation i B-laget så är det enligt mig Simon ´GG´s prestation i bortamatchen mot IFK Fjärås 21 juni. Dock var det inte prestationen på planen som utmärker sig denna gång utan tiden innan matchen. Han glömmer nämligen helt av att det är match och när vi försöker nå honom på telefon så går det inte, då hans telefon hade gått sönder. Så ca 1h innan matchstart sätter ´GG´ förmiddagskaffet i halsen när han inser att vi ska spela match. Då ringer han från sin flickväns telefon och meddelar att han kommer, dock en aning sent. ´GG´ kastar sig in i bilen och kör norrut helt utan telefon, gps eller karta, och hur många gånger han hinner skrika F*N i bilen på vägen upp vet vi inte, kanske en bra skiljefråga till årets tomtepromenad? (Jag gissar på 1489 gånger). Hur han emot absolut alla odds hittar och hinner i tid till Fjärås fotbollsplan är inte heller någon som vet. Så att få se ´GG´ byta om i farten när han springer till planen och sedan ta på målvaktshandskarna i luften när han kastar sig och limmar första skottet två minuter in i matchen är en bedrift av rang. (OBS, det sista kan vara en liten efterhandskonstruktion). Hela bedriften i sig är årets prestation för mig. Matchen då? Ja den vann vi med 3-2 genom ett mål i slutminuterna av John Nilsson som på något märkligt vis lyckas buffla sig fram på en hörna och rygga in segermålet.
En annan ljusglimt i år är alla våra unga spelare som har fått kliva fram och ta ansvar när vi har haft så många skador, så som Axel Gunnarsson 16 år, Noa Hallberg 17 år, Leonard Nilsson 18 år, Gabriel Karlsson 17 år.
Dessutom vann vårt P-16 lag sin serie i år, så framtiden ser minst sagt ljus ut.
Årets skyttekung i B-laget blev Christian ´CC´ Carlsson på 10 fullträffar, vilket placerar honom på 6:e plats i skytteligan i hela Klass 1.
Årets busar blev Tobias Karlsson, som har ett högre snitt än Lee Cattermole i antal gula kort per match, och John ´Bäckis´ Svederberg som enligt rykten i bortaförlusten mot Tölö IF fick ett större frispel än vad Eric Cantona fick på Selhurst Park 1995, där Cantona hoppsparkade en Chrystal Palace-supporter i bröstet. Enligt rapporter så var det en rätt brutal kapning av den till synes lugna ´Bäckis´ vilket renderade i ett par matchers avstängning.
Vi summerar ändå året med en positiv känsla i kroppen, det har varit en tuff säsong men vi går starkare ur detta och ser fram emot nästa år med nya intressanta utmaningar. Men först ska vi se till att pusha fram A-laget till en vinst hemma mot Råslätt på lördag (3/10) och hoppas på att vi får resultaten med oss i övriga matcher.
ULLAREDS IK – INLANDETS STOLTHET
Peter Karlsson
